Begriplig
Jag värderar privata, onoterade, ägarledda verksamheter i storleken 1 – 100 MSEK omsättning. En del av dessa värderingar sker i samband med förmedlingsuppdrag, andra beställs separat.
Eftersom värderingsobjekten jag tar mig an är relativt små använder jag en tydlig metod som är begriplig för beställaren. Den är också enkel och snabb att genomföra och därför billig.
Alla värderingar – enkla tumregler såväl som komplicerade kalkylmodeller – bygger på antaganden och bedömningar. Eftersom värderingsresultaten för mindre företag påverkas starkt av ändringar i förutsättningarna redovisar jag öppet gjorda antaganden och bedömningar och samråder gärna med beställaren om vilka de ska vara.
Metoden
Företag har en substans i form av tillgångar. Substansen byggs upp, används och utvecklas av en ”organism” bestående av personal, organisation, kompetens, varumärken och relationer till kunder och leverantörer. Organismens värde är att den tillsammans med substansen skapar en värdeökning av företaget, vanligen kallad vinst.
Värdet på företaget är substansens värde plus organismens värde. Substansvärdet beräknas som skillnaden mellan bokförda värden på tillgångar och skulder plus värdet av obeskattade reserver med avdrag för latent skatt. Organismen, ibland kallad ”good-will”, värderas till ett antal ”stabila” årsvinster. Den stabila årsvinsten beräknas som ett genomsnitt av de senaste årens redovisade årsvinster.
Som standard görs antagandena att bokförda värden korrekt beskriver verkligheten och att framtida vinster fortsätter som de historiskt bevisade. All data som behövs till värderingen finns då i redovisningen utan justering. Den enda bedömning som görs är hur många stabila årsvinster som ska adderas till substansvärdet. Den kan göras genom att jämföra det värderade företagets nyckeltal med andra företags i samma bransch.
En enkel, snabb, billig och begriplig värdering på detta sätt är helt OK när syftet med den är att i samförstånd konstatera förändringar över tid, t.ex. vid värderingar som görs årligen inom ramen för kompanjonsavtal. Då föredrar man stabila antaganden och ett fåtal bedömningar hellre än att varje år behöva diskutera om det nya värdet korrekt avspeglar en förändring eller om det beror på nya antaganden och bedömningsgrunder.
Komplikationer
Skönheten ligger som bekant i betraktarens öga. Samma gäller för värderingar. Syftet med värderingen avgör vilka antaganden som görs och hur bedömningarna tas fram. Här följer några exempel på sådana situationer.
En vanlig komplikation är ägaren som under åren kämpat för att hålla nere de redovisade vinsterna för att undvika skattekostnader inför en försäljning eller en låneansökan i stället vill visa upp företagets ”verkliga” vinstkapacitet. Då går det inte längre att använda resultaträkningarna rakt av för summering av de de historiska vinsterna utan de måste först justeras. Det låter sig göras genom att till vinst återföra alla kostnader som nu anses rörelsefrämmande och extraordinära. Hit hör till exempel kostnader för den stora tjänste-SUV-en, premierna för ägarens tjänstepension, löner till flitiga medarbetare i närståendekretsen och andra ”vinstdispositioner”. Men samma metod kan användas, det är bara att tydligt ange vad som justeras. Både banken och köparen kan se och förstå justeringarna och bli ense om att värderingen är OK, på de angivna premisserna.
När värderingen används som argument i lägen med motstridiga intressen är det svårare. Vid t.ex. utköp av partner vill utköparen bevisa ett lågt värde på aktierna och den utköpte ett högt. Det kan vara svårt att förena i en och samma värdering. Så av det skälet brukar kompanjonsavtal ha en klausul om med vilken metod aktierna ska värderas. Finns även i bolagsordningar för att reglera t.ex. hembud. Parterna är då på förhand överens om antaganden och bedömningsgrunder.
Vid förvärv brukar krav ställas på att värderingen ska vara realistisk och så långt möjligt objektiv. Det förekommer när parterna vill att värderingsresultatet ska vara bestämmande för (nivån) på köpeskillingen. Då duger inte bokförda värden för att bestämma substansen, då måste i stället marknadsvärden tas fram. Och förbrukningsinventarierna kan användas några år till men har noll värde i bokföringen. Så de måste inventeras och utredas närmare. Och många andra poster i balans- och resultaträkningar blir föremål för justering. Därmed introduceras mängder av antaganden och bedömningar, som det gäller att dokumentera och ha koll på. Och det går mycket tid till faktainsamling, intervjuer och analys. Men själva värderingsmetoden är densamma.
Mitt råd
Företagets värde är lika med dess substans plus good-will. Det är inte vetenskap, det är en metod, den är varken helt rätt eller alldeles fel. Jag förordar därför starkt att man redovisar enkla och begripliga antaganden och bedömningar som används till metoden för att beräkna värdet på substans och good-will. Det är enklare, snabbare och billigare än att försöka bevisa ”objektivt rätt värde” med omfattande utredningar, komplicerade räknemodeller och simuleringar av framtiden. Håller du med om att det är en vettig filosofi så är det bara att använda den blå knappen nedan.